Står på ruta ett igen

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Nu är jag tillbaka på ruta ett igen när det gäller min värkutredning. Jag förstår inte, jag fick ju ett mail av reumatologen som sa att det bara skulle vara att be min behandlande läkare (min psykläkare i detta fall) att skriva en remiss så skulle jag få komma dit. Nu ringde min samtalskontakt mig och sa att läkare och reumatolog hade pratat och att jag iaf måste gå genom vårdcentralen igen för en remiss. Jag blir så psykiskt trött, jag har ju ingen bra erfarenhet av VC. Jag måste komplettera med mer blodprover för att se om det är någon inflammatorisk process på gång och jag måste nog ta mer röntgenbilder. Det hela kommer iaf bara sluta på samma sätt som förra gången, "proverna visar ingenting, därför ingen idé att gå vidare i ärendet". Hur fan ska jag göra för att någon ska tro på mig. Jag har en rygg nu som jag inte kan böja åt något håll, en nacke som inte går att vrida och armar som inte kommer högre än till axlarna. Jag har en höft som gör att jag knappt kan gå, sittbensknölar och svanskota som gör att jag knappt kan sitta. Jag har munnen full med blåsor och vaglar som spränger på ögonlocken. Men inte tusan är jag sjuk inte, det här är ju så normalt så.

Jag blev så matt av samtalet att jag inte orkade åka till stallet. Men jag måste dit iaf senare då jag har jouren idag. Får jag bara hästen såld så ska jag börja se mig om efter ett nytt ställe att bo på. Bort från norrbotten ska jag. Ska följa Örjan till Helsingborg i mars, ska be honom att vi tittar på dom omgivningarn då. Det är ju inte långt till Spenshult därifrån. Inte heller långt till vännerna på österlen. Jag kan inte bo kvar här när jag blir behandlad av sjukvården på det här sättet hela tiden.