Cellprovskontroll och stärkelseträff

Jag var rätt knäckt igår när jag kom hem från gårdagens övningar. Började morgonen med alla kvinnors mardröm, gynstolen. Man får ju erbjudande om att göra cellprovskontroll vart tredje år tror jag det är. Och det känns rätt självklart för mig att göra det, även om det är det obehagligaste som finns. Men då får jag iaf papper på att någon region i kroppen är frisk och brukbar. Jag har ju inte så många delar kvar snart som inte är färdig för skroten.

Efter gyn blev det traskande runt stan ett tag. Passade på att kika efter ryggsäckar till Hannes och Josef som dom kan bära när vi åker till Thailand. Trots att det var en vanlig vardag så var det alldeles tjockt med folk på stan och det kändes allmänt jobbigt att behöva stångas med dom där ute. Gick och satte mig på Metropol där jag skulle träffa Stärkelsegänget (en grupp långtidssjukskrivna). Det var rätt lugnt där så det var riktigt mysigt att slå sig ner med en ägg och räkmacka och en kopp te. Vid det laget gänget började droppa in så satt jag och jäspade stort. Försökte ändå vara trevlig och berätta vad som hänt med mig sen sist. Vi träffas ungefär en gång i månaden, men det är inte alltid min kropp orkar med så det var nu två månader sen sist. Alltså hade jag en hel del att berätta. Tillslut var jag ändå tvungen att säga tack och hej från mig. Annars hade jag nog somnat där inne.

Väl hemma slängde jag ihop en fläskpannkaka innan jag gick och la mig och sov. Vaknade lagomt till Bonde söker fru började. Självklart är jag ju nyfiken vad som händer Foppa-Peter och det var riktigt kul att se att han fick stanna. Det är verkligen en riktigt mysig kille, en trygg norrlänning. Jag skulle inte klara av en person som Wille, han är alldeles för mycket, man blir alldeles matt av att se han. Kikade självklart även på Grays anatomy innan ögonen trillade ner igen.