För en gång skull så blev det faktiskt en riktigt God Jul. Det var länge sedan jag kände sån lugn och harmoni under julhelgen. Nu har jag visserligen en miljon fjärilar i magen, men det heter visst resfeber och inte julångest. Helgen har förflytit som vilken helg som helst, inga krav, inga måsten utan bara vara, äta och njuta. Jag har visserligen haft några jobbiga nätter med ryggen då vädret har växlat hit och dit, men den har iaf kommit igång fram åt lunchtid. Och då ska det väl tilläggas att jag låg och drog mig till 11 på dagarna. Högst ovanligt för att vara jag. Det som besvärat mig mer än ryggen, är faktiskt ögat, mitt vackra numer gula öga. Jaja, så går det när man ska försöka vara duktig och dammsuga. Tror jag överlåter det till dom andra i fortsättningen.
Örjans ena moster, Ruta, samlar på tomtar så det var lite juligt iaf. Under julen finns dom överallt i huset och spanar på en. Annars hade dom, för vår skull tagit fram och klätt julgranen.
Annars har jag spenderat julen med min hund Todde som bor där uppe eftersom Josef är allergisk mot honom. Todde blir 12 år till våren och det märks på honom att han börjar bli gammal. Han ser och hör illa, dessutom har han lite problem med lederna och har svårt att gå i trappor, svårt att resa sig och svårt att hoppa och studsa som han gjorde mycket tidigare. Men vi gick på promenader och han var så nöjd att få göra ett arbetspass med mig där han fick söka. Han gillar det trots att han är en vallhund.
Jag fick chans att fota Kuoksu i vinterskrud oxå. När vi kom upp så hade vi ändå minusgrader och på julafton så var det nog kallast med -17. Sen svängde det snabbt och blev +4 grader, vilket är högst ovanligt där uppe i december. Det kändes väldigt konstigt måste jag säga.
Nu har jag och örjan anlänt hem till Lule igen. Ungarna stannade kvar uppe i Kuoksu på jullovet så jag i lugn och ro kan förbereda och packa inför Thailandsresan.
1 kommentar:
Kevin är ju ganska sööööt hehe litet skrik hade han kunnat få.
Skicka en kommentar