Nyårsafton

Natten började med storm och tidigt på morgonen vaknar jag av att det smäller på fönstrena. Det är tydligen snö och is som lossnar från taken och flyger in i fönstrena i stormen. Det är riktigt obehagligt väder ute och träden verkar falla som plockepinn. Det utfärdas en klass 3 varning längs norrbottenskusten och vi bör hålla oss inomhus. Nu har inte jag haft nån större lust att gå ut i det här vädret iaf, men lyder snällt och stannar inne.

Har haft en loj dag, med lite slösurfande varvat med lite tvätt, packning och förberedande av nyårsmiddan. Det känns skönt att bara kunna lalla på i sin ensamhet utan att höra grabbarna tjafsa eller gnälla över något.

Jag har fått fundera oxå en del. Min mormor åkte in på lassa igår med för högt blodtryck och hjärtproblem, så hon blir liggandes där nu ett tag. Får se om hon klarar sig. Hon är väldigt lik mig på många sätt, eller kanske man ska säga att jag är lik henne. Både hon och jag är ju riktiga hypokondriker, hör vi om en sjukdom så visst har vi den. Hon har även psykiska problem som jag har. Hon har tidigt trott att hon ska dö. Redan när jag väntade mitt första barn, som idag är 17, så sa hon att det är synd att hon inte får se honom växa upp eftersom hon skulle dö snart. Nu har hon fått se alla tre pojkarna bli tonåringar. Hon har ju varit mycket sjuk genom åren, när jag var liten låg hon inne väldigt mycket för magproblem som slutade med att dom stomiopererade henne. Hon har problem med lugnorna, hon har kärlkramp och så hjärtat. Det är nog ändå rätt segt virke i henne iaf.

Kvällen har förflutit i ett lungt tempo här hemma nu. Vi gjorde en liten nyårsmiddag tillsammans jag och örjan. Vi började med en laxtoast med sallad, charlottenlök och gravlaxsås till förrätt, fetaostfylld fläskfilé med potatisgratäng och en sallad till huvudrätt samt kladdkaka med vaniljglass och bär till efterrätt. Det var gott och jag blev mätt iaf.

GOTT NYTT ÅR!

Propparna ute

Life sucks big time alltså. Nu är propparna ute på SIF's hemsida, Å JAG HAR INGEN HÄST!!! Det här var ju väldigt dåligt planerat alltså. Hur gör man nu då???

Fast jag måste säga att propparna låg lite konstigt i år. Bifrost i juni och Midur i september, det går ju inte. Hoppas det blir någon hos oss i sommar oxå. Nåja, på det här sättet så kanske man hinner hitta en häst till våran tävling iaf. Annars får jag väl agera grindpojk denna tävlingen oxå. Fick ju sitta som Queen Amidala sist då tån gått i strejk.

Nä, nu gäller det att ligga i och leta häst så man har nåt att tävla 2009.

Det blev en God Jul

För en gång skull så blev det faktiskt en riktigt God Jul. Det var länge sedan jag kände sån lugn och harmoni under julhelgen. Nu har jag visserligen en miljon fjärilar i magen, men det heter visst resfeber och inte julångest. Helgen har förflytit som vilken helg som helst, inga krav, inga måsten utan bara vara, äta och njuta. Jag har visserligen haft några jobbiga nätter med ryggen då vädret har växlat hit och dit, men den har iaf kommit igång fram åt lunchtid. Och då ska det väl tilläggas att jag låg och drog mig till 11 på dagarna. Högst ovanligt för att vara jag. Det som besvärat mig mer än ryggen, är faktiskt ögat, mitt vackra numer gula öga. Jaja, så går det när man ska försöka vara duktig och dammsuga. Tror jag överlåter det till dom andra i fortsättningen.

Örjans ena moster, Ruta, samlar på tomtar så det var lite juligt iaf. Under julen finns dom överallt i huset och spanar på en. Annars hade dom, för vår skull tagit fram och klätt julgranen.

Annars har jag spenderat julen med min hund Todde som bor där uppe eftersom Josef är allergisk mot honom. Todde blir 12 år till våren och det märks på honom att han börjar bli gammal. Han ser och hör illa, dessutom har han lite problem med lederna och har svårt att gå i trappor, svårt att resa sig och svårt att hoppa och studsa som han gjorde mycket tidigare. Men vi gick på promenader och han var så nöjd att få göra ett arbetspass med mig där han fick söka. Han gillar det trots att han är en vallhund.

Jag fick chans att fota Kuoksu i vinterskrud oxå. När vi kom upp så hade vi ändå minusgrader och på julafton så var det nog kallast med -17. Sen svängde det snabbt och blev +4 grader, vilket är högst ovanligt där uppe i december. Det kändes väldigt konstigt måste jag säga.

Nu har jag och örjan anlänt hem till Lule igen. Ungarna stannade kvar uppe i Kuoksu på jullovet så jag i lugn och ro kan förbereda och packa inför Thailandsresan.

Ska jag tänka om?

Dom senaste dagarna har jag haft väldigt mycket tid till att tänka, och då har jag inte bara tänkt på resan. Givetvis går mycket tankar kring hästköp oxå, trots att jag hade tänkt vänta med det tills efter resan.

Att sälja Ivar trodde jag skulle kännas bra. Jag tänkte att då blir det nog lättare att leta häst. Men jag har istället bara kännt en enorm ångest över det hela. Men det blir oftast så när jag inte har kontroll över situationen. Att inte ha en häst att åka till när man vill, och att inte ha något mål utstakat för oss båda känns oxå mest bara virrigt. Sen har jag ju problemet i stallet oxå. Det finns ju ingen möjlighet just nu att ta dit ett sto. Det är ju en valackflock och det skulle ju bara innebära kaos att sätta in ett sto där. Just nu känns det bara kluvet. Jag vill ju så gärna ha ett sto, men vart tusan skulle jag ställa henne? Lulebo blir nog inte så glad om jag tar henne till kallkällan, inte kan hon ju gå själv heller om jag stannar i bensbyn. Känner inte heller att jag skulle vilja sätta en häst på wallöfs, dels är det dyrt och dom går inte ute speciellt mycket. Vill ju helst ha på lösdrift. Nä, så ska jag börja tänka om, och tänka valack istället. Jaja, få se om jag kan hålla tankarna från detta ämne när jag är i Thailand. Har ni något råd och tips angående detta så säg till.

Nu har vi nog ordnat det mesta inför resan. Idag ska jag ta grabbarna till polisen, och kanske låsa in dom där ;) hehe, nä men låta dom fixa passen. Sen ska jag bara boka boendet för dom första nätterna, sen är nog allt klart. Ska bli så skönt att få komma iväg till värmen. Nu känns det i kroppen att det är kyla på ingång. Genast reagerar min kropp med värk och stelhet.

Julstressen är väl den som jag har mest under kontroll. Den har inte haft tid att infinna sig. Vi har ju ingen julmat att ta hand om och har bara en person jag köpt julklapp åt. Min brorson Liam

Liam med choklad runt munnen

Imorgon åker vi upp till Kuoksu och ska vara där till på söndag. Ska bli jätteskönt.

GOD JUL

Tomt

Nu har jag ingen häst nå mer, inte på pappret iaf. 081217 gjorde vi ägarbytet och besiktade Ivar, så nu äger A honom. Trots att jag kommer fortsätta rida honom som vanligt så kändes det väldigt väldigt tomt igårkväll. Svårt att förklara varför, men det kändes jättekonstigt. Jag har ju haft ett sånt sug att leta ny häst i flera månader nu, men det försvann bara sådär i ett nafs. Jag har inte alls kollat nåt nu efter hästar.

Men Ivar var samma Ivar iaf när jag kom till stallet idag, och han kom fram och hjälpte mig och mockade vindskjulet och var sitt vanliga goa han. Det är så man smälter, det är en underbar häst. Jag hoppas jag kan hitta en som Ivar igen, det måste ju finnas fler som han där ute. Men som är av honkön då och av mindre typ.

Ivar fick vila idag då han sprang på rätt bra igår. Började med att visa A och M hur dom skulle longera honom. Vi höll till ute på ängen där det var tung blöt snö. Sen sprang vi ju några vändor med vetrinären, fem för att vara exakt och så ville han se longerat oxå. Ivar sprang på fint och allt var UA. En mycket trevlig häst var hans kommentar, ett mycket bra lynne verkar han ha. Så man var ju stolt som matte. Klart han är bäst Ivar.

Nu är det fokus på Thailandsresan. Jag försöker att planera så gått det går. Men först ska vi ju avverka den där julen oxå. Upp till stugan och ta det lugnt bara, ingen stress eller press alls. Jätteskönt!!!

Fick ett brev från reumaten att dom hade tagit emot remissen, jag höll på att få ett spel. Jag skulle få en tid om 3 månader. F*N, vad tänker dom med, är det akut tid? Mailade på en gång min läkare och sa att han minsann fick driva på dom, jag vill ha tid NU!! Kan dock inte räkna med innan jul, men får jag iaf innan resan så är jag glad.

Dr McFunny

Jag trodde inte dom existerade i norrbotten, dom bra, seriösa och humana läkarna. Men jag har fått träffa honom, två gånger dessutom. Jag måste säga att jag blev förvånad när han började diskutera tån som han kollade för två månader sen. Hur kan han ha sån stenkoll, han måste ju träffat tusentals människor efter mig. Den gången gick jag med ett leende på läpparna därifrån. Han skämtar mycket och lättar upp stämningen på ett mycket mjukt sätt. Han skulle passa som barnläkare, ungarna skulle älska honom. När jag var med tån så hoppade jag fortfarande på kryckor. Dom tog han och sa "Nu tävlar vi vem som kommer först till mitt rum". Idag tittade han förvånat på mig och frågade vart jag hade satt kryckorna, jag haltar ju än. Han heter numer Dr McFunny för mig.

Trots att jag visste att han är en rätt positiv läkare så hade jag förberett mig rätt rejält för att göra ett jätteutlägg om varför jag behövde få komma till reumaten. Jag har ju inte bemötts på ett speciellt bra sätt tidigare inom sjukvården, så jag var beredd på det värsta. Men det behövdes inte. Han frågade bara rätt ut, hur länge har du gått med dina problem, vad har utredningen gett tidigare. Jag sa som det var, jag har fortfarande inte fått komma till reumaten. Det tyckte han var jättekonstigt och han skickade på en gång en remiss dit. Han tyckte det var bra att jag haft kontakt med Bozena Möller, hon är bra att ha och göra med. Han har flera gånger skickat remiss till en manlig reumatolog i Sunderbyn, men bara fått tillbaka och svaret att dom inte behöver komma till reumaten. Men nu sa Dr McFunny att är det så att dom inte vill ta emot mig så skulle jag höra av mig igen till honom så skulle han ta tag i det. Jag sa åt han att annars åker jag ner till Spenshult och så skickar jag räkningen till dom. Det tyckte han lät som en alldeles ypperlig idé. Han hoppades iaf att jag skulle hinna komma till reumaten innan jul, det kan bli tufft, men han skrev nu att det var akut i remissen, så vi får väl hålla tummarna. Jag tror mina blodkärl kände att det var viktigt idag och vara med på noterna, för det gick så lätt att lämna blodprov. Jag sa på en gång att man måste använda fjärilsnålen som man har till barn, så det gick jättebra. Skönt att slippa bli stucken miljoner gånger i armarna.

Ska lägga mig och vila en stund nu innan allt mansfolk kommer hem. Då är det bara sätta igång och jobba igen.

Tröttelitrött

Vilken otroligt lång och stressig dag det blev, det känns i kroppen. Den började 05:15 då jag steg upp och gjorde klart matsäcken för resan upp till Kiruna. Jag, Örjan och Josef har varit på brottnings-DM där Josef tävlade och vann, Örjan dömde (inte Josefs matcher då) och jag satt i sekretariatet. Som vanligt är det stressigt, struligt och miffomänniskor, så man blir bara så trött. Nåja, jag får ju betalt för det så då får man väl stå ut en dag, eller två.

Resan upp var som en mardröm. Det var som att åka i mjölk, eller hur man nu ska beskriva det. Kraftigt snöfall, snörök och oplogade vägar. Vi slirade fram och tillbaka över vägbanan och efter varje möte så såg vi inte en meter framför oss. Allt snöande gjorde att baklyktorna blev översnöade och man såg inte att man hade en bil framför sig förrän den var fastklistrad i grillen. Två gånger höll vi på krocka. För att inte tala om dom här förb*****e renjä*****a, dom kan konsten att bara ställa sig mitt ute i vägen och stå där som några fån. Men vi tog oss fram, om än med hjärtat på fel ställe.

Hemresan gick betydligt smidigare, inga större missöden, bara lite renar som blev klippta. Det hade slutat snöa och nere vid kusten hade snön bytts ut mot regn, jippie, not.

Nu är det dags för bädden, har ont i halsen så det är väl min tur nu då för förkylning. Imorn ska jag till stallet och prata försäljning av Ivar.

Najtinajt!

Det är ju snart för tusan

Min yngsta son och jag satt igår och pratade om Thailandsresan. Han frågade hur mycket vi egentligen har planerat och gjort klart. Jaaaa, sa jag, flygstolarna är bokade, det är väl i stort sett allt. Men vaddå, säger han, det är ju bara 1 månad kvar nu. Och tusan, det har han rätt i. På onsdag är det en månad innan vi lyftar mot Phuket. Jag blev jättestressad över att inte ha kontroll på situationen. I vanliga fall så har jag resrutt färdig och väskorna i stort sett packade. Men senaste tiden har mycket tid gått till hästförsäljning och bråka med sjukvården så jag har väl inte haft tid att tänka på resan. Jag har inte koll på om alla har pass färdigt, hur snabbt får man dom? Jag och Örjan brukar inte vaccinera oss, men bör vi kanske vaccinera grabbarna? Vi har bara två ryggsäckar så två till måste inhandlas. Inte för att vi ska ha någon större packning ner, men det blir alltid mycket handling där nere så alla måste ha ryggor hem. Jag har inte bokat anslutningsflyget till Stockholm och måste väl ta tag i det oxå. Bör väl kolla upp och boka boende dom första nätterna i Phuket så får vi se sen vart vi hamnar. Men det ska matcha allas behov så det kommer bli svårt. Jag vill ha lugn och ro och slappna av, Josef vill ha fart och fläkt och mycket att göra, Hannes vill ha stadsliv och Örjan är nöjd bara han får sin öl ;)

Finns det någon van Phuketresenär som kan tipsa om vart vi kan få in allt detta. Vi har ju bara varit på Koh Chang och Bangkok tidigare så jag har ingen koll alls på dom södra delarna.

Skam den som ger sig

Jag gick och la mig jättearg igår och vaknade givetvis av värk inatt, fast jag tror iof inte att det berodde på att jag var arg, det beror nog mer på vädret som växlar snabbare än mitt humör nu. Men jag hade gett mig tusan på att vara först ut i telefonkön till akutplatserna på vårdcentralen. Men nu vet jag inte riktigt hur det funkar. Eftersom man ringer in och knapprar in sitt personnummer och dom ringer sen upp mig så vet jag ju inte om jag kan ringa kl 05:00 eller om jag måste vänta till 07:45 som det står att dom har telefontid. Exakt 07:45 så knapprade jag in mitt nummer hos VC, men inte var jag först inte. Dom ringde upp mig först 08:20 och då var alla akutplatser slut. Men den inte så vänliga sköterskan var samma som jag pratade med igår och hon hade nu sovit gott inatt och var på bättre humör. Hon satte genast igång och leta upp tid åt mig. Tyvärr dock inte denna vecka, men på måndag kl 10:00 fanns det en. Sen kunde hon se att en kallelse skickats ut till mig igår för en tid den 17e, men hon kunde inte se vad det var för en kallelse. Mycket mysko, vi får väl se vad som kommer med posten idag.

Nu känner jag mig iaf lugnare inombords och kanske kan få något gjort här idag. Hade tänkt dammsuga och svabba golven. I helgen ska jag till Kiruna och lotta en brottningstävling så jag ska förbereda det oxå.

4 veckor bort

Eftersom den vänlig vårdcentralen inte ville ringa upp mig så var det bara ta sig i kragen och ringa själv, och det gjorde jag *duktig Jonna*. Den vänliga sköterskan bläddrade bland sina papper och knapprade i sin dator, "Nä du Jonna, det finns inga tider förrän om fyra veckor". Vaddå sa jag, men jag har ju ont, jag måste klara julen, jag har jobbigt att andas. Lite till bläddrande och knapprande. "Näää, tyvärr, det finns inga tider". *suck* *AJ* och FAN!!! Den vänliga sköterskan var inte så vänlig nå mer och väste i telefonen att då får du minsann åka till akuten om det är akut.

Vad ska jag göra????

Är det någon i Skåne, Halland el Göteborg som kan hjälpa mig hitta bostad? Dom har alla tre landstingen avtal med Spenshult, så där kan jag bosätta mig.

Jag var ju tidigare helt emot importer, men jag har hittat ett jättesött sto som jag blev så frälst i. Vad göra?? Hon är född 2005, bra lynne, rör sig fint och är tydligen lovande. Hon ska ridas in och visas om hon inte blir såld. 14000 sek. Jag kan ju inget om exteriör, men om någon vill hjälpa mig så säg till så ska ni få se bilder.

Duffy och väskorna

Det var en trött Duffy vi hämtade hem igår efter julbordet. Hon gick på lådan sen gick hon och la sig och sov, och har sovit ända till morgonen.

Lilla fröken har en stor passion för väskor

Stallstäd och Julbord

Jag sparkade igång kroppen min kl 7 i morse. Förberedde dagen med ett bad. För är det -15 ute så vet vi ju hur min kropp fungerar. Skulle jag nu klara att skura Ivars box så gällde det att vara väl preparerad.

Ställde fram kattburen i hallen och på tre röda hade en liten Loppa parkerat sig i den och var startredo. Hon vet vad som gäller när jag tar fram den, då ska hon få följa med till stallet och träffa Sune. Nu tror jag hon lekte i 5 minuter med Sune, sen hjälpte hon till med städningen så gott hon kunde.

Hon hjälpte att städa Glaumurs hylla då Emelie är sjuk

Hon städade bland tränsen


Hon hjälpte Linn att vika ihop alla täcken

Hon städade fönsterbänkarna


Alla gnuggade på bra i stallet och det blev rent och fint. Sen när alla drog ut och red så åkte jag hem och la mig på nytt i badet. Den här gången för att bli ren oxå ;) Vi skulle ju iväg och äta julbord. Varje år bjuder Örjans jobb på julbord. Varannat år åker vi iväg och bor på hotell och äter julbord och varannat så är vi i stan och äter och då får hela familjen följa med.

Jag måste säga att jag blev inte så jätteimponerad av julbordet, det var ett av dom sämre som jag har ätit. Då hade dom till och med bättre på quality hotel i stan som vi var två år sen på. Förra året var vi vid storforsen och dom hade suveränt julbord, har även ätit på seskarö och dom hade kanon och hotellet i överkalix hade oxå bra. Men Brändön hade högst mediokert utbud. Skrapade ihop lite mat iaf.

Men jag blev mätt och belåten iaf. Gratis är ju alltid gott. Nu är det bara att ta det lugnt resten av kvällen, ska kika på Wallander om jag inte hinner somna före.

Evig väntan

Igår när min samtalskontakt ringde och berättade att jag måste till VC så skickade jag ett mail till dom. Jag hoppades att dom snabbt skulle höra av sig om en tid, men icke. Nu sitter jag och väntar att dom ska ringa, undrar om dom verkligen kommer göra det idag, eller om jag får vänta tills nästa vecka. Jag och väntan går inte bra ihop. Jag kommer att få svårt att komma igång med något här hemma om dom inte höra av sig. Det är mycket som skulle behöva göras här, men tror det får vänta tills imorron då jag får hjälp av hela familjen.

På söndag ska vi först julstäda i stallet och sen iväg med Örjans jobb och äta julbord, mumselimums. Jag kan konsten att äta för mycket när det kommer till bufféer, eller jag plockar iaf för mycket på tallriken. Julbord är inget undantag, snarare tvärtom. Jag älskar julmaten så jag har ont i magen sen en vecka efteråt.

Igår blev ju egentligen inte mycket som jag tänkt mig. På min planering stod BK och sen till stallet och markarbeta Ivar. Verkligheten blev en annan och när jag väl skulle till BK så strejkade kroppen och det skulle innebära någon timme i badet innan jag skulle orka. Sen ringer samtalskontakten om min värkutredning så där gick luften ur mig. Jag kom inte iväg till stallet förrän kl 18 och hade väl mest bara tänkt joura och plocka lite bland mina saker. När jag kom till stallet så stod Emelie och Glaumur redo för en tur så jag tänkte, va tusan jag hänger på. Det är ju inget trevligt väder vi har här uppe nu och det är ren sörja ute på vägarna och det duggregnade lätt. Men en kort tur i skritt och tölt med mycket böja i sidorna, öppna, sluta och flytta honom. Han lyssnade riktigt bra och fick honom upp och fin i tölten. Han har ju lite svårt att släppa i vänstersidan så vi fick jobba lite extra där. Efter ridturen fick han stå inne och äta kraften och en hötuss medan jag jourade. Sådär på kvälskvisten börjar jag få igång kroppen så jag klarade mocka vindskjulet och fylla hösäckarna.

Men efter ett varmt bad så fick jag en skön massage av Örjan så jag inte skulle vara allt för stel nu på morgonen, vilket kanske inte funkade så där jättebra.

Står på ruta ett igen

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Nu är jag tillbaka på ruta ett igen när det gäller min värkutredning. Jag förstår inte, jag fick ju ett mail av reumatologen som sa att det bara skulle vara att be min behandlande läkare (min psykläkare i detta fall) att skriva en remiss så skulle jag få komma dit. Nu ringde min samtalskontakt mig och sa att läkare och reumatolog hade pratat och att jag iaf måste gå genom vårdcentralen igen för en remiss. Jag blir så psykiskt trött, jag har ju ingen bra erfarenhet av VC. Jag måste komplettera med mer blodprover för att se om det är någon inflammatorisk process på gång och jag måste nog ta mer röntgenbilder. Det hela kommer iaf bara sluta på samma sätt som förra gången, "proverna visar ingenting, därför ingen idé att gå vidare i ärendet". Hur fan ska jag göra för att någon ska tro på mig. Jag har en rygg nu som jag inte kan böja åt något håll, en nacke som inte går att vrida och armar som inte kommer högre än till axlarna. Jag har en höft som gör att jag knappt kan gå, sittbensknölar och svanskota som gör att jag knappt kan sitta. Jag har munnen full med blåsor och vaglar som spränger på ögonlocken. Men inte tusan är jag sjuk inte, det här är ju så normalt så.

Jag blev så matt av samtalet att jag inte orkade åka till stallet. Men jag måste dit iaf senare då jag har jouren idag. Får jag bara hästen såld så ska jag börja se mig om efter ett nytt ställe att bo på. Bort från norrbotten ska jag. Ska följa Örjan till Helsingborg i mars, ska be honom att vi tittar på dom omgivningarn då. Det är ju inte långt till Spenshult därifrån. Inte heller långt till vännerna på österlen. Jag kan inte bo kvar här när jag blir behandlad av sjukvården på det här sättet hela tiden.

Cellprovskontroll och stärkelseträff

Jag var rätt knäckt igår när jag kom hem från gårdagens övningar. Började morgonen med alla kvinnors mardröm, gynstolen. Man får ju erbjudande om att göra cellprovskontroll vart tredje år tror jag det är. Och det känns rätt självklart för mig att göra det, även om det är det obehagligaste som finns. Men då får jag iaf papper på att någon region i kroppen är frisk och brukbar. Jag har ju inte så många delar kvar snart som inte är färdig för skroten.

Efter gyn blev det traskande runt stan ett tag. Passade på att kika efter ryggsäckar till Hannes och Josef som dom kan bära när vi åker till Thailand. Trots att det var en vanlig vardag så var det alldeles tjockt med folk på stan och det kändes allmänt jobbigt att behöva stångas med dom där ute. Gick och satte mig på Metropol där jag skulle träffa Stärkelsegänget (en grupp långtidssjukskrivna). Det var rätt lugnt där så det var riktigt mysigt att slå sig ner med en ägg och räkmacka och en kopp te. Vid det laget gänget började droppa in så satt jag och jäspade stort. Försökte ändå vara trevlig och berätta vad som hänt med mig sen sist. Vi träffas ungefär en gång i månaden, men det är inte alltid min kropp orkar med så det var nu två månader sen sist. Alltså hade jag en hel del att berätta. Tillslut var jag ändå tvungen att säga tack och hej från mig. Annars hade jag nog somnat där inne.

Väl hemma slängde jag ihop en fläskpannkaka innan jag gick och la mig och sov. Vaknade lagomt till Bonde söker fru började. Självklart är jag ju nyfiken vad som händer Foppa-Peter och det var riktigt kul att se att han fick stanna. Det är verkligen en riktigt mysig kille, en trygg norrlänning. Jag skulle inte klara av en person som Wille, han är alldeles för mycket, man blir alldeles matt av att se han. Kikade självklart även på Grays anatomy innan ögonen trillade ner igen.

Lobotomi

Besöket gick ju bra hos sköterskan. Det blev väl inte direkt någon lobotomi, men det kändes nästan som det iaf. Jag satt och blev utfrågad i nästan två timmar om min barndom och hur jag är idag. Hur sjutsingen ska jag minnas sånt? Jag som inte ens minns vad jag gjorde förra veckan. Men efter två timmars, "hmmmm, jag minns inte" så frågade hon om hon kunde ringa min mamma istället och fråga ut henne om min barndom. Ja, go ahed, hoppas hon minns bättre. För mig var det nog jobbigt att försöka minnas hur det var med mina egna barn när dom var små. Måste sätta mig och kolla igenom deras barnalbum och kolla om jag skrivit något där.

Fick ingen klarhet varför jag egentligen satt där. När hon först frågade mig om någon berättat för mig så var hon så jätteförvånad att ingen berättat, men inte tusan berätta hon själv. Jag misstänker att det har att göra med min NEP(neuropsykriatiska)utredning, men är inte säker. Inte heller vet jag vad fortsättningen blir, förutom att dom ska intervjua min mamma.

Hon ställde många konstiga frågor, som "är du ljuskänslig, ljudkänslig, håröm"? När hon sa håröm fick jag sån flashback från barndomen när pappa skulle borsta mitt hår. Jag hade en kaluffs i klass med Ronja rövardotter som var tjockt, risigt och tovigt. Så när jag skulle borstas så luggades det nåt så kopiöst att jag skrek som en stucken gris. Jag envisades länge med att jag skulle ha långt hår, men det var ju bara inse till slut att det gick ju inte. Jag har provat några gånger nu på äldre dar att spara ut håret, men det blir tyvärr inte längre, det blir större.

Tror jag fått igång bollen nu med min remiss till reumatologen. Jag provade ju tidigare att maila min samtalskontakt, men tydligen hade inte hon fått mailen, men nu ringde hon upp mig och skulle se till att min läkare fick iväg den så snabbt som möjligt. Dessvärre har tydligen läkaren varit sjuk och hon visste inte om han kommit tillbak än. Jag hade hoppats på att få komma innan jul, men nu tror jag knappast det blir så. Vi ska ju upp på kallare breddgrader och med tanke på hur kroppen mår så blir det ingen bra kombination. Lär få sitta i bastun hela tiden, eller framför brasan.

Just idag är det badkaret som får agera värmekälla, min bästaste vän <3

Roterier i det inre

Idag ska dom nu äntligen börja gräva i min hjärna. Lite nervös är jag nog och låg och surrade om det med Örjan igår. Jag ser ju framför mig hur dom börjar öppna upp skallen och gräva runt där inne. Örjan tycker jag tittar för mycket på House Jag förstår ju inte hur dom ska komma fram till vad det är för fel på mig med några 1x2-papper, det säger ju ingenting om hur jag är som person. Jag hatar att fylla i papper och har bara på måfå slängt ner lite svar och hoppas dom har hamnat rätt. Frågorna är ju så lustigt ställda oxå så man får ibland fundera på vad dom egentligen menar. Ett av pappren hade med depression att göra och jag tycker inte jag är deprimerad. Men dom har ställt frågorn så konstigt att det nog kommer se ut som att jag är det. Nåja, jag ska ju träffa en tant och gå igenom allt så får jag säga hur dumma hennes papper är.

I morse när jag vaknade hade jag åter igen fått en vagel i ögat och massa blåsor i munnen. Jag förstår verkligen inte varför en massa konstiga saker händer i kroppen. Ögat ser ut som det har gått en boxningsrond inatt så det blir ju inte så trevligt att åka ut på stan så här. Jag är ju inte en person heller som sminkar mig, så jag har inget att täcka det med. Får väl köra med solglasögon om inte annat, passar säkert jättebra när det är molnigt och -13 ute. Gårdagens vårväder är förbi men kommer tydligen tillbaka imorron igen. Vädret åker verkligen berg och dalbana, kanske därför kroppen reagerar som den gör.

Jag bara ska till Thailand

Vem kan mottstå en ridtur när man har vårväder, ja inte jag iaf. Kände mig riktigt bra i kroppen när jag klev upp i morse och det beror nog mycket på att termometern ligger runt nollan. Det har snöat på riktigt bra under söndagen så även om det töar så har vi en hel del snö. Bestämde mig för att göra ett styrkepass på ängen med plumssnö. Det blev att riktigt jobbigt för Ivar då han fick kliva på ordentligt, men jättebra träning då han måste lyfta på fötterna.

Började med att jogga runt lite och försöka få honom i lång och låg form. Jobbade mycket med mjukgörande övningar och böjde honom i sidan. Vänstersidan är ju ett problem för Ivar och han försöker gärna skjuta ut bogen och dra sig bort från volten så det gäller att jag är snabb med yttertygel och ytterskänkel. Töltade runt i serpentiner och fick han att släppa riktigt bra i båda varven. Gick över till att jobba i galopp på volt, vilket Ivar tycker är väldigt jobbigt, speciellt att försöka galoppera i form i så djup snö. Avslutade med att lägga ner honom i trav. Han var mycket duktig. Det blev ett kort och intensivt pass på 30 minuter och vi var bägge svettiga och flåsiga efteråt.

Medan han fick stå och äta kraften så gick jag och slängde ut lunchhöet. Vi ska ju städa på söndag i stallet, men då jag hade tid på mig så började jag rensa på min hylla redan idag. Packade ner lite saker i min tävlingslåda.

Väl hemma igen så la jag mig i ett varmt och skönt bad för att mjuka upp kroppen, sen var det bara ställa sig vid spisen. Gjorde det enkelt för mig och slängde ihop en våffelsmet.

Fick samtal av min mamma idag som oroligt undrade om vi verkligen ska åka till Thailand. Ja, men självklart. Jag skulle aldrig avboka den resan. Jag måste till värmen, så är det bara och sen har jag ju lovat Josef att vi ska åka till just Thailand. Vi kommer lyfta från Arlanda 17 januari och det finns nog inget som kan hindra mig. Kanske är jag dum och naiv, men jag ser inget farligt med det som händer nu i Bangkok. Det är ju bara på TV och händer ju inte på riktigt ;) Vi har ju direktflyg till Phuket så vi behöver inte till Bangkok.