Åter till reumaten

Idag har jag varit på besök nr 2 på reumaten. Besök nr 1 gjorde jag i februari och fick träffa en ryska som jag inte alls förstod. Hon skickade mig till röntgen och sa att jag skulle tillbaka sen till reuma. Men när jag ringde och bad om en ny tid så sa jag åt dom att jag ville träffa en annan eftersom jag inte förstod läkare nr 1. Jag fick en tid till någon läkare som skulle vara så gullig.

Jag hade laddat inför dagens möte, mailat honom en massa frågor och tänkte, NU ska jag väl ändå få en ordentlig undersökning. Han började på knagglig svenska fråga om jag hade ont någonstans, eeehhh. Jag drog snabbt från hårfäste till tramdynor ALLA min problem, och dom är inte få kan jag lova. Han såg nästan skräckslagen ut och undrade om det inte var någonstans det var värst. Eftersom jag inte är så rörlig i mina armar så kunde jag inte visa på ryggen, och han hade ingen tavla heller som jag kunde peka på. Han var precis som läkare nr 1 mer intresserad av min skadade tå som inte går att röra än. Ett år har snart gått sen jag stukade tån och den är inte bra än. Och det intresserade honom otroligt mycket.

Sen började springandet, var nästan lite flashback från besöket på VC när jag fick träffa en som kändes som en gymnasieelev. Det måste ha cirkulerat miljoner frågetecken ovanför mitt huvud, för jag förstod ingenting. Efter att ha sprungit några rundor, klämt lite på ryggen och sagt "Det är alltså musklerna du har ont i, alltså som träningsvärk" Vaddå, nääää. F**n, pojkspolingen hade inte alls lyssnat på mig, eller så förstod han inte.

Tillslut så sprang han iväg och hämta överläkaren. Hon jag har velat träffa hela tiden, hon jag började maila min egenremiss till, hon som är stjärnan på bygget och kan allt. "Nu Jonna måste vi gå till botten med detta, du ska få göra en MR, du ska få träffa ögonläkaren och du ska få träffa våran reuma-sjukgymnast som ska göra mätningarna i ryggen". Det var musik för mina öron. Jag fick visa än en gång vart jag hade ont, beskrev alla mina besvär osv. Skulle göra en MR från halsen och ner till svanskotan, då skulle allt täckas in.

Dock så sa hon oxå att visar inte detta någon inflammation så får primärvården ta över. Dom får även ta hand om alla andra bekymmer som jag har som ögon, blåsor i munnen och näsan, febern, lungorna osv. Det hörde tydligen inte till den spondartrit som dom tror jag har. Jag tänkte att det kunde ha och göra med den reaktiva artrit dom först misstänkte, men då sa hon att reaktiv artrit, som tillhör spondgruppen har man bara några månader, sen försvinner den.

Jag vet inte riktigt om jag vågar vara glad, visst äntligen får jag göra den ordentliga utredning jag väntat på. Men inga prover eller röntgen har visat något, förutom artrosförändringar, så jag tror knappast det visar något nu heller.

Precis när jag skulle gå så frågar han helt plötsligt, vill du ha tån sprutad. Jag blev så ställd så jag sa nej i bara farten. Skulle jag ha sagt ja? Alltså, den är inte svullen mer, men öm över den inre tåleden, sen kan jag inte röra den, all rörlighet är borta. Vad hade hänt om jag sprutat den, hade rörligheten kommit tillbaka då? Jag har ingen erfarenhet av att spruta leder.

Nu är det bara sätta sig och vänta igen, det kan bli en väntetid på 7 månader om jag har otur. Men hon bad min läkare att skriva att min behandling kräver ett snabbt svar, så kanske bara 4 månader då ;)