Ensamt

Det har varit en lugn helg här hemma för en gångs skull. Iof har det varit brottning, men på hemmaplan och inga större utsvävningar för min del. Jag var med och fotade lite på deras avslutning på lördagen, sen myste vi hemma med god mat. Idag stannade jag hemma medans två var på brottningen på nån tränarkurs.

När jag satt här hemma med datorn i famnen så insåg jag hur ensam jag är nu, ok min familj har jag ju, men om man bortser från dom så är jag väldigt ensam. Sen jag sålde Ivar så träffar jag inge hästfolk nå mer. Är inte med i Midur längre, det känns som meningslöst när man inte har häst. Det var synd att deras tävling blev inställd, hade iaf tänkt hjälpa till där även om jag inte är medlem eller skulle tävla. Tyvärr är det nog så att jag är för upptagen med brottningen i september för att kunna ställa upp på den tävlingen. Har bestämt att jag lägger hästarna på hyllan tills vi har flyttat söderut. Får nog göra detsamma med "vännerna", för det är bara inom hästvärlden jag har bekanta.

Har märkt att det är inte bra att sitta och grubbla över sin ensamhet för mycket, jag blir väldigt bipolär då i mina tankar. Ena stunden sitter jag och planerar ännu en Thailandsresa, nästa stund ska jag köpa hund, för att i nästa bara sitta och böla för ingenting och tycka synd om mig själv. Sen så går det runt med katter, flytter, hundar, lipa, resa osv.

Funderar om det bara är ensamheten som triggar igång det här, eller om det för att jag är inne i en ny omgång svammel med sjukvården. Reumas tjafs har jag redan berättat om, men psyk ligger inte långt efter dom heller med att tjorva. Det räckte inte med att bara ge mig en diagnos, nu måste dom hålla på i några år och komma fram till om jag kan jobba eller inte PGA diagnosen *suck* Jag kommer aldrig att få ett liv.

Nu är det dax för bädden, imornbitti är det träning och sen provtagning för reuma.
Natti!