And then came the rain

Idag är det ett riktigt ruskväder här uppe. Skurarna avlöser varandra och vi har bara 10 grader varmt *brr*. Längtar till helgen då dom lovat upp mot 30 grader varmt, det ser kroppen fram emot :D

Var och samtala idag med min kontakt på psyk. Men som vanligt så händer det inte så mycket, hon sitter mest och stirrar på mig. Vi pratade en del om det här med arbetsträning och sjukskrivning och det känns verkligen som jag hamnat mellan stolarna. Psyk tycker att nu är det LSS bord att ordna sysselsättning åt mig, men gör dom det så får jag ingen ersättning, LSS vill att FK ska ordna detta, dom tycker att det i första hand ska vara tal om arbetsträning, FK väntar att psyk ska ordna sitt. *suck* Att sen behöva sitta i en oviss väntan hela sommaren kommer inte hjälpa.

Tröstade mig med att inhandla lite träningskläder åt mig, men jag kände mig rätt vilse i den kläddjungeln, jag får nog kika nästa gång jag är på gymmet vad man ska ha på sig. Handlade lite kläder åt grabbsen oxå. Man får inte kalla det för avslutningskläder, det är för töntigt. Det är kläder som även går att ha på avslutningen :-D

Jakten går vidare på ett sto. Har nu mailat två till, ett på 22 år och en ett-åring. Vi får se om det är någon som svarar denna gång. Känns inte som detta är något jobb åt LSS, att sitta och ringa på hästar åt mig

Sommar

Det känns nästan som sommar ute, jag vet inte vad som gäller för att man ska få kalla det sommar. Men varmt är det iaf, solen skiner, träden har slagit ut och gräsmattorna klipps. I helgen fick vi uppleva första åskan oxå. Iof var den kortvarig, men åskade gjorde det iaf.

Kanske man borde vara ute istället för att sitta här, men jag sitter nu och väntar på samtala från reuma. Hoppas jag ska få en tid nu snart så jag kan få veta vad som pågår i kroppen. Men jag behöver oxå ett intyg så jag kan åka iväg på rehab, Sommarsol vill ju ha ett intyg om jag ska dit. Läste för ett tag sen att Norrbottens läns landsting har fått en stor summa för rehabelitera dels utbrända, men oxå reumatiker. Då kanske det finns pengar så jag kan få komma till smärtrehab i Sunderbyn.

Funderar på det här med hästar igen, sitter och kollar, antingen föl, eller ett gammalt sto att ta föl på i år. Men den måste isf stå kvar där nere i flock under ett år. Jag måste genomlida ett år till här uppe innan vi kan flytta ner, men det är klart att jag tänker på barnen i första hand än min egen och Hannes måste få gå klart grundskolan här.

Hej på en stund, nu ringer det.

Rokad och ny msn

Våra datorer har varit lite uppåt väggarna senaste tiden. Min stationära har fått in virus och detsamma i min msn. Örjans bärbara har betett sig lite knepigt, ljudet försvann och var väldigt seg. Josefs stationära funkade inte alls. Då jag nu är instruktör så är det bra att ha med sig en bra fungerande dator och helst då en bärbar, det skulle innebära köpa en ny dator åt mig. Örjan som har väldigt mycket i brottningen, drar med sig dator överallt, skulle behöva en mindre lättare sak att släpa på. Istället för att alla skulle köpa en ny dator så formatera vi min och örjans dator, köpte en ny minidator och gjorde en liten rokad. Josef fick min stationära, jag tog örjans bärbara och örjan köpte en ny. Det är jag nöd med iaf, Josef värkade oxå det. Nu slipper han komma in i vårt sovrum varje gång han ska sitta vid datorn.

När vi ändå formaterade datorerna så gjorde jag en ny msn, vill ni lägga till mig så har jag nu jonna.is@hotmail.com Ett tips är att ta bort den gamla från eran msn så ni inte får virus från den. Ida, passa dig, det var från Emelies msn viruset kom om du har hennes msn. Du kanske kan säga det åt henne.

Idag ska jag försöka städa lite, i helgen är det brottning igen, men på hemmaplan turligt nog.

Kurs födelsedag och Skövde

På fredagen lämnade vi ett 20 grader varmt Lule och begav oss ner till ett 12 grader (kallt) Skövde. Det blåste verkligen isvindar där nere och jag frös som en gris. Där nere gick skövdeborna i shorts :O vilka vikingar alltså.

Under helgen har jag varit på en instruktörskurs för tävlingssekreterare i brottning. Ja, kan ni tänka er mig som instruktör. Jag var inte ensam, med mig hade jag min vapendragare Örjan som var där i egenskap av utbildningssamordnare och Erika som även hon ska bli intruktör här uppe i norr. Det var en trevlig helg, vi fick träffa instruktörer från andra regioner i Sverige, få tips och hjälp hur vi ska gå tillväga sen med våran kurs. Vi gick igenom två lottningsprogram som kan bli till stor hjälp sen när vi ska ut och lotta.

På söndagen så firades födelsedag, ett steg närmare 40, hu det låter så gammalt, fast det är väl inget om man har en kropp som redan är 80 :/ Fast så mycket firande blev det väl inte, eller ja, mycket god mat och dignande fikabord med olika praliner, bakelser, tårtor och pajer. Det var ju inte direkt någon bantarkurs vi var på. Men telefonen hade jag avslagen så jag inte skulle bli nerringd under kursen. Dom fick ringa igår och det bra det oxå.

Igår var en otroligt seg dag. Jag gjorde inte många tum. Skulle egentligen ha varit och tränat, men kände att kroppen pallade inte. Får försöka träna lite själv här hemma. Det går ju bort på torsdag oxå då det är kristiflaxar.

Idag ska jag försöka mig på lite städning och kanske gå ut i värmen en stund, behöver nog röra på mig lite så jag inte stelnar. Ska kika efter en sån där pilatesboll, min sjukgymnast visade lite övningar jag kunde göra hemma med den.

So long i solskenet :)

Torsdag innebär träning

Tidig morgon idag, åkte med Örjan till Helex och hade ett intensivt vattenpass i bassängen. Oerhört skönt för kroppen. Vattnet och värmen gör det så lätt att röra sig, jag vågar ta ut mer på mina rörelser och tänjer på gränserna. Ibland tar det visserligen stop och då får man inse att man tyvärr inte är lika rörlig som en balettdansös. Kanske jag är 79 iaf i kroppen.

Efter ett skönt vattenpass kändes det så bra i kroppen så jag passade på att gå hem, solen var skön även om det blåste kalla isvindar, men hav hopp snart är sommarn här oxå. Åt en snabb frukost och bytte kläder för nästa träningspass. Tog bussen in till stan och gick på BK'n. Som vanligt var det en liten grupp, vilket innebar jag och en till. Det blev mycket mjukgörande övningar, stretchade och tränade på balansövningar. Höll på somna när vi skulle meditera, kanske berodde på den tidiga morgonen och att jag var inne på träningspass nr 2.

For hem och gjorde en lunch och satte mig framför datorn en stund. Tänkte jag skulle fått nåt svar på reumatikerforumet, men icke. Vet inte om jag ställer fel frågor eller om det bara är mig dom inte vill svara. Börjar dock bli van att jag är osynlig.

Nu ska jag ta mig lite mat och sen blir det slapp framför TVn. Grabbarna har skola ikväll på NLV.

Någon har bytt kropp med mig

Min sjukgymnast ville ha röntgensvar så hon visste hur mycket jag skulle klara av att träna, därför sa jag åt dom på reuma att jag ville ha en snabb tid så jag skulle få veta. Istället skickar dom ut röntgensvaret till mig där det står att jag har Spondylförändringar i bröstryggen, vilket innebär artros i ryggraden, alltså förslitningar som uppstår hos äldre människor. Då undrar ju jag, tillhör jag den äldre generationen??? Varför i allsindar har jag fått förslitningar i ryggen, det kan inte stämma. Någon måste helt enkelt ha bytt ut i min kropp, för min kropp är bara 38 år och har inte jobbat med något slitsamt.

Samtidigt kan jag inte låta bli att i det tysta *YEY*. Det hela började för 18 år sedan med molnande värk i ländryggen. Fram och tillbaka till läkare och sjukgymnaster. Minns när jag pluggade på universitetet så var det en tjej som höll på utbilda sig till sjukgymnast som erbjöd massage. Det var heeeelt underbart, tills jag visade punkten mellan kotorna i ländryggen. Flög upp som en projektil när hon tryckte till med tummen där. Hon bad mig gå till en kunnig läkare för att kolla, men det hade jag ju redan. När jag nu senaste omgången sökte hjälp på VC och dom röntgade mig så visade och berättade vart jag hade ont. Ändå så var det bara SI-leder och höfter som blev röntgade och det visade inget. Men hon försäkrade att även ländryggen skulle synas på röntgen då man tar SI-lederna. Tydligen var det inte så, för när jag nu fick röntga hals och bröstrygg så pekade jag på röntgensköterskan och frågade om hon inte kunde ta med den delen av ryggen. Och självklart gjorde hon det. Nu står det i brevet att i nedre delen av bröstryggen så finns spondylosförändringar, vad var det jag sa *YEY**LÅNG NÄSA*

Fast nä, den här värken är inget att skratta åt, det är pest att vakna på natten av värk och stelhet, att ha feber på kvällarna, att ha ont i ögonen och tungt att andas pga värk i bröstkorgen. Nu ska vi bara hoppas att dom här två veckorna går snabbt så jag får ringa reuma om en tid. Kanske det här äcklet i lungorna är väck då.

Ensamt

Det har varit en lugn helg här hemma för en gångs skull. Iof har det varit brottning, men på hemmaplan och inga större utsvävningar för min del. Jag var med och fotade lite på deras avslutning på lördagen, sen myste vi hemma med god mat. Idag stannade jag hemma medans två var på brottningen på nån tränarkurs.

När jag satt här hemma med datorn i famnen så insåg jag hur ensam jag är nu, ok min familj har jag ju, men om man bortser från dom så är jag väldigt ensam. Sen jag sålde Ivar så träffar jag inge hästfolk nå mer. Är inte med i Midur längre, det känns som meningslöst när man inte har häst. Det var synd att deras tävling blev inställd, hade iaf tänkt hjälpa till där även om jag inte är medlem eller skulle tävla. Tyvärr är det nog så att jag är för upptagen med brottningen i september för att kunna ställa upp på den tävlingen. Har bestämt att jag lägger hästarna på hyllan tills vi har flyttat söderut. Får nog göra detsamma med "vännerna", för det är bara inom hästvärlden jag har bekanta.

Har märkt att det är inte bra att sitta och grubbla över sin ensamhet för mycket, jag blir väldigt bipolär då i mina tankar. Ena stunden sitter jag och planerar ännu en Thailandsresa, nästa stund ska jag köpa hund, för att i nästa bara sitta och böla för ingenting och tycka synd om mig själv. Sen så går det runt med katter, flytter, hundar, lipa, resa osv.

Funderar om det bara är ensamheten som triggar igång det här, eller om det för att jag är inne i en ny omgång svammel med sjukvården. Reumas tjafs har jag redan berättat om, men psyk ligger inte långt efter dom heller med att tjorva. Det räckte inte med att bara ge mig en diagnos, nu måste dom hålla på i några år och komma fram till om jag kan jobba eller inte PGA diagnosen *suck* Jag kommer aldrig att få ett liv.

Nu är det dax för bädden, imornbitti är det träning och sen provtagning för reuma.
Natti!

Snurrigt blev det

Fick en chock när reumatologen ringer upp idag, trodde inte det skulle ske dom närmsta veckorna. Men lite försa dom sig faktiskt. Hon som ringde mig ville ge mig en tid till en annan reumatolog än Svetlana eftersom jag inte förstod vad hon sa. Och visst var det så, det sa jag första gången jag pratade med dom för tre veckor sen. Det var bara det att när jag pratade med dom igår så sa jag bara att jag ville träffa en annan än Svetlana och att jag sagt det tidigare, då säger hon att det står inga anteckningar om det i mina papper. Men tydligen måste det ha gjort det eftersom hon sa det idag när hon ringde.

Men det räckte inte med att ringa mig en gång idag, dom har ringt tre gånger. Först fick jag en tid i veckan, men det tog nog en timme så ringde dom och sa att den tiden gick inte alls, för läkarn skulle på kurs så jag fick en tid nästa vecka. Fast det var inte bra det heller, dom ringer upp igen efter två timmar och säger att jag ska ju ta en massa prover så dom ska skicka remiss till labbet så ska jag dit först och sen om några veckor kan jag få en tid till reuma. *suck* att jag inte bara får en tid där dom säger om det är bra eller dåligt mitt röntgensvar.

Ibland undrar man

Måndagen här hemma satt jag mest och gick igenom bilderna från barentskampen, hade ju fotat ca 1500 bilder där oxå, även om 90% av dom fick kastas. Annars hände inte så mycket, jag försökte vila, så gått det går när man har dunkande snickare utan för varje fönster.

Tisdagen gick i träningens tecken. Gick upp tidigt och åkte till Helex för ett tufft gympass. Det känns att jag fortfarande har förkylningen i kroppen, jag såg stjärnor efter 3 minuter på cykeln. Tränade ändå så gått jag kunde med maskinerna en stund och jag kände mig så nöjd efteråt. Eftersom det var 35 min innan bussen skulle gå så bestämde jag mig för att promenera hem.

Nu är det ju en månad sen jag var och röntgade ryggen. Ringde ju reumatologen veckan efter för en tid och sa uttryckligen att jag inte ville träffa samma reumatolog som förra gången. Det var inga problem, dom skulle skicka ut en tid till en annan så fort som möjligt. Men ibland undrar man vad snabbt är i mitt landsting, för inte är det 1 dag, 2 dagar eller 1 vecka eller ens 3 veckor. Igår blev jag less och ringde dom igen. "Jaha, du vill ha en tid till Svetlana" "NÄÄÄÄ, nästan skrek jag, Jag vill inte träffa henne, jag vill träffa någon annan." "Hmmm, det kan bli svårt, vi har inte så många läkare och så är det semester snart." "Jaha?" "Har du mycket ont?" "Ja, visst har jag värk, ljög jag som är inne i en bra period nu." "Svetlana kommer bara in en gång i månaden." "Jaha, men jag ville ju inte träffa henne." "Nähä, men jag måste kolla när vi har tider till någon annan läkare så hör jag av mig till dig." Har fortfarande inte hört något och gissar jag lär få sitta i tre veckor till och vänta på en tid som säkerligen blir till hösten. Sjukvården i norrbotten stinker. Väntar på en tid till psyk oxå för att göra ett nytt FKF till FK, vet inte hur länge det kan dröja, säkert till hösten där oxå. Ska ju ringa om en tid till Gyn oxå, men undrar om det ens är lönt att försöka.

Jag vill inte vara sjuk nå mer, iaf inte i det här landstinget, det tar på krafterna.

Narvik och Barentskampen

I helgen var det dags för resa igen, denna gång till Narvik. Det var brottning igen, Barentskampen. Det är en brottningstävling mellan länderna i barentsregionen, norra delarna av Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Maken dömde, sonen brottades och jag fotade. Dock blev det inga bra bilder då det var rätt mörkt i hallen och jag äger ingen extern blixt. Men det blev ju en orsak till att börja kika efter lite utrustning till kameran ;)






Vägen till Narvik från Lule är ju helt outstanding. Jag hade lust att dra i nödbromsen så jag fick gå ut och fota, för det fanns flera chanser till jättebra bilder, om man hade stått still och stått ute. Nu fick det bli bilder genom fönstret i fart vilket inte blev allt för bra. Hade bara 18-55 linsen så man kan skymta att det finns ett fjäll där borta

Tävlingen gick jättebra för det svenska laget, dom tog silver i både dam och herrlaget. Jag är såå stolt över min son som kämpade jättebra. Han var den yngsta i tävlingen, dom han mötte var 18 år och äldre. Josef är 14.