Den lurviga

Inatt anlände hon den lilla lurviga, jag stod redo att ta emot hästen så jag trodde Örjan skulle fota. Men icke, det blev ingenting av dom, chauffören ledde in henne ända in i boxen. Tala om service. Fast dom gjorde samma grej som förra gången, säger ett pris vid förfrågan och tar ett högre när hästen kommer. Lite lätt iriterande, men vi har givetvis inte betalt nå mer än vad som var sagt. Spá var lugn, säkert trött efter den långa resan, och ställde sig och mumsa hö och drack vatten på en gång. Hon hade inte ens tid att hälsa på grannen som nyfiket kikade på henne.

När jag kom på morgonen idag hade hon legat ner och sovit, hon hade spån över hela sig och hade legat precis i kisshögen. Tur hon är brunblack så det inte syns när hon är smutsig ;) Hon är lite insjunken, men det brukar dom flesta bli som åker långt och brukar snabbt gå till sig på ett par dagar. Avhjälper det med att ge lucern.

Idag har varit stora bondingdagen för mig och Spá. Efter att ha tryckt i mig en hög panodil så åkte jag till stallet. Gick till hagen och gjorde en bättre visitering av henne, det var så mörkt inatt att jag såg inget. Allt såg bara fint ut. Hon fick nu till en början gå i egen hage, men det verkade inte bekomma henne, hon hade ju gräs där, även om det var fruset.

Fick äntligen mocka, gud så länge sen jag gjorde det, har saknat det. Medan jag inväntade Einars ägare så tog jag in henne och gav henne en ordentlig omgång borst. Passade på att prova utrustningen på Spá, möjligen att bettet är lite litet, kan hon verkligen ha större mun än Ivar, ja kanske, hon har ju ganska stort huvud. Ska kolla mitt andra bett senare, den med parerstänger, men då behöver jag en engelsk nosgrimma. Gick på en liten prommis runt området och kollade in alla hästarna. Tränade lite NH och ledarskapsövningar och hon lyssnade jättebra på mig.

Den första hon skulle släppas ihop med var Einar, eller Einherji som han egentligen heter. Han har tidigare gått med ett sto som vallat runt honom, bitit och varit en riktig bitch. Einar är så snäll så han säger inte ifrån. Han är väldigt lågrangad. Gud så vi skratta när vi släppte in Spá. Med en otrolig självsäkerhet klev hon in i hagen och tog över den i ett naffs. Einar var jätteglad över att se henne, men Spá såg honom knappt. Hon sprang runt och kolla på allt annat, på haggrannarna, efter gräset och sina bäbisar antar jag. Einar han lunkade gentlemannamässigt efter henne, men inte för nära ifall han skulle åka på stryk. Man måste vara försiktig. Spá gjorde ett försök till att vilja börja klia Einar, men ändrade sig och behövde istället visa att hon är ett sto. Vaddå svårt att bestämma sig hur man vill ha det, inte alls nå kvinnligt ;) Det kommer nog bli bra det där.

Vid 3-tiden när jag började sätta mig ner och slappna av så kände jag hur febern rasade i kroppen och jag frös. Bara bege sig hem. Nu har jag tryckt i mig ett gäng panodiler igen och ska vila lite innan jag drar igång middan. Tortillas står på menyn *slurp* Sen blir det att kolla på film, Johan Falk.

Gissa vad, självklart gick jag ifrån kameran idag så det blev inga bilder, men lovar ta med den imorn. Då blir det lite markarbete.

Hejs!