Störtdykning

Igår träffade jag ännu en läkare på psyk, vilken i ordningen har jag inte koll på längre. På något sätt kändes det som att jag sett han förr, men kan inte placera. Jag har ju lite svårt med ansikten. Jag visste inte anledningen till mötet, bara att den läkare jag träffat tidigare skulle plugga vidare och inte skulle finnas tillgänglig.

Han ställde konstiga frågor och för första gången var det som att det var jag som styrde över min kropp. Han undrade vad JAG tyckte vi skulle göra, och hur JAG tyckte min kropp funkade nu, vad JAG ville ha för hjälp. Jag blev lite ställd och visste inte riktigt vad jag skulle svara eftersom jag inte var beredd. Men jag sa som det var "att jag ville att något skulle hända med min utredning". Ingen har som sagt hur fortsättningen blir. Jag berätta att jag varit och pratat med en sköterska på NEP-teamet, att hon intervjuat mig, men ingen har sagt något om fortsättningen.

Alla verkar tycka olika, och jag vet inte vem som bestämmer vad tillslut. Läkaren nu tyckte helt klart det verkar som jag har ADD, Autism och bipolär. Han menade att allt det följs åt så det är inget konstigt. Men då hade NEP skrivit ? på ADD och Bipolär, men det visste han inte varför. Jag frågade om det där vi pratade om Fili, att man inte kan vara Bipolär utan att vara självmordsbenägen. Bara nonsens sa han, klart jag inte behöver vara självmordsbenägen för det. Mitt beteendemönster räcker för att se vad jag har.

Vi pratade om mina kurvor (inte höfterna ;)) och han undrade om jag svängde mycket, om jag var lite mycket ner som upp. Jag sa som det var, jag har inte haft en nerperiod nu på väldigt väldigt länge, det känns som det bara är upp upp upp i huvet. Men det har nog varit väldigt mycket nu oxå med att sälja häst, köpa häst, resa, flytta och handla handla handla.

Igår kväll blev det dock ett bakslag, och störtdykningen var ett faktum. Jag ville inte kliva upp i morse, jag såg ingen anledning. Jag orkar inte bråka mer med sjukvården, jag ger upp, nu struntar jag i vilket. Det finns som inget som får mig att orka hålla igång, jag kan lika gärna lägga ner allt.

Renoveringen kräver att jag ska rensa, packa, städa. Men jag har ingen ork, ingen lust.

Hästeriet är på väg att rinna ifrån mig, orkar inte.

Jag känner mig så trött :(