Bäbis blir stor

Min lilla bäbis blir stor idag, han fyller 14 år och börjar bli riktigt vuxen.

Liten blir stor

Grattis på födelsedagen lillbäbban!!!

Förvandling

Vårat hus genomgår en förvandling just nu, till det bättre tycker ju jag. Men det är ju rätt rörigt på området.

Vi flyttar

Vi har bestämt oss för att flytta helt och hållet till den andra lägenheten. Då behöver vi bara flytta en gång. Annars blir det en flytt i maj och sen en flytt till i sommar när lägenheten är klar. Min kropp pallar inte så mycket, även om jag nu inte sköter själva bärandet. Vi har fortfarande inte fått se lägenheten men fick tapetnummer så vi kunde kolla hur tapeterna ser ut. Det är rakt igenom beiget i olika nyanser så jag fick lite smått panik när vi var på colorama, det kändes precis som sjukhusfärger, och dom får jag nog av i Sunderbyn. Det blir till att hitta nå fina fondtapeter och sätta upp lite mysiga gardiner och massor av tavlor för att dölja, men det ska nog gå bra.



Jag tyckte det var lika bra att få detta undanstökat så fort som möjligt, så vi ska se när i mars vi kan klämma in en flytt. Det är ju en hel del brottning på agendan, alla dessa SM och våra egna tävlingar i länet. Och ska inte Örjan döma, så ska jag lotta eller Josef tävla. Men nån gång ska vi nog hitta ett hål. Jag får se till att packa och rensa nu på vardagarna när jag ändå är hemma. Har redan kommit en bit på väg i helgen, då iaf jag har varit hemma. Både Örjan och Josef var iväg på brottning igår.



Ja, Josef ja, klart han ska omnämnas nu. Han var till Haukiputas i Finland och tävlade. Dom har lite lustiga viktindelningar på andra sidan älva och Josef som i normala fall brottas i 59 kg (han väger 57) fick nu gå i en klass som hette 50+. Det innebar att han brottades mot dom som vägde allt mellan 50 och 85kg. Men han gjorde det med bravur, av 10 brottare så kom han 3a. Mycket bra gjort. Han slog 6 brottare som alla vägde 10 kg mer än honom.

En äldre bild då han vann en match i Kiruna.

Idag har vi varit och kollat lite på soffor, vi behöver ju en ny soffa, eller iaf en större soffa. Det är svårt att bjuda hem folk om man ska trycka ihop alla i en två-sits, som dessutom är en bäddsoffa till på köpet. Nä, den soffan snör vi in i någon av grabbarnas rum och så köper vi en modell större. Nu kryllar det ju inte möbelaffärer i den här stan, eller jag kanske missar dom. Vi var först till Suomi Soffa, dom ska ju vara sååå billiga. Men vilket lurendrejeri alltså, jo köper du en GRÖN soffa så är den billig, men vill du ha en annan färg så blir den 10 tusen dyrare :-O och jag tycker soffor är nog dyra idag. Åkte vidare till EM som jag oxå trodde skulle vara billiga, men tji fick jag. Gud så dyrt det är med möbler idag. Ska istället kika på IKEA när vi är nere i Sthlm och hittar vi nåt så kan vi åka upp till Happis och köpa där. Även barbordet ska ut och jag ska kika efter ett normalt bord, det är lite bökigt för mig att kliva upp och ner på dom där barstolarna.

På allt detta så har vi två kommande födelsedagar, Josef fyller på tisdag och Hannes nästa torsdag. Känns inte som jag är upplagd för något kalasande i den här röran. Gästerna får sitta och äta tårta på flyttkartongerna.

Det är som jag sagt förr, det är ingen idé att försöka planera mitt liv, för det blir iaf aldrig som jag tänkt det.

Utmaning

Jag har blivit utmanad av Anna N


Utmaningen löd: Mina bilder (på datorn) –> 6:e mappen –> 6:e bilden.

Det blev givetvis en Thailandsbild, datorn är full av dom nu. Detta är framifrån, Örjan, Josef och Hannes på Jamesbond island. Dom står i nån klyfta som filmen spelades in i.

Utmaningen skickas vidare till Fru Filiduttan

Nähä, inget blir som man tänkt

Jag tror inte det är någon idé att ens försöka att planera något liv, för det blir iaf aldrig som jag tänkt. Jag tror i princip allt jag har tänkt här under våren brakar åt skogen. Först var det ju tänkt att jag skulle åka med Örjan till Helsingborg på en brottningstävling, nu blir det inte så, dom tycker det blir för dyrt att ta ner en domare från norrbotten. Omplanering alltså, nu ska dom skicka honom på en tävling i Sala istället. Har inte så bra koll på var det ligger, men gissar på namnet att det ligger i närheten av Uppsala. Jahapp, ska jag åka med dit då istället, hmm, jag vet inte.

Sen fick Örjan rycka ut och vara coach för en brottare på SM i Sthlm nästa helg och frågade om jag skulle med dit, jaaaa, det kan ju vara kul, passa på att titta på omgivningar och kolla in lite hästar kanske. Nåja, jag åker med ner så ser vi vad som händer. Kan ju vara mysigt att bara få rå om sig själv en helg, komma ifrån all stress här hemma.

Den största förändring som nu skett är renoveringen och flytten. Det var ju meningen att vi skulle flytta ut ur våran lägenhet i maj så jag skulle ha god tid på mig att rensa och få iväg skräp och saker härifrån. Nu fick vi erbjudande om att helt enkelt byta lägenhet rakt av och flytta in i en redan färdigrenoverad. Örjan har ringt fram och tillbaka mellan tre kvinnor på Lulebo, alla har olika info och ingen verkar veta något. Första budet vi fick var att vi kunde flytta över när vi egentligen skulle flytta ut, men nästa kvinna hade sagt att det började vara klart och inflyttning nog skulle ske i april, men så säger kvinna nr 3 att dom har inflytt i mars *hjälp*, gissa om jag blev stressad. Hur ska vi nu hinna med allt. Förhoppningsvis kan vi nog skjuta på flytten några veckor så vi iaf kan få packa. Istället för att försöka sälja saker så kör vi nog allt till röda korset.

Mitt i allt detta så har jag preliminärbokat en vecka på Vintersol. Dom har prova på rehab och jag vet ju hur bra det påverkar min kropp, så jag hade tänkt ladda batterierna och visa reumaten hur bra jag mår av det. Får se om det blir av nu, känns som allt kommer krocka. Ska ju få röntgentid oxå, jaa, herregud.

Äpplen eller Päron

Jag har varit lite off från bloggen den senaste tiden. Mycket beror på vädret, kylan som satt klorna i norrbotten, värken som satt klorna i mig. Har haft en del febertoppar och hela tiden trott att jag ska få förkylningen, men icket, det stannar vid feber. Fast det är inte så bara, jag blir helt utslagen och både ser och hör saker som inte existerar.



Men sen har mitt Aspie-huvud fått en ny grej att fokusera på, renoveringen, flytten. Det är mycket som ska fixas och ordnas där, men även många beslut som ska tas. Jag är väl inte den bästa på att fatta beslut, och när resten av familjen bara rycker på axlarna får jag ännu mer beslutsångest. Jag tycker inte om Lulebo just nu som har gett mig så många valmöjligheter, hur ska jag kunna välja.



Bara inför själva repet så ska det väljas, flytta själv eller dom flyttar åt oss, fixar vi eget boende eller ska dom fixa det, ska dom sätta in diskmaskin eller inte, sen är det tapetval, golvval, ja jesus somalia.



Nu kom Lulebo med ett till val *jippie*. Nu får vi välja om vi vill flytta permanent i en redan repad lägenhet, det finns två lägenheter (givetvis) att välja på, en högst upp (inte bra) som är lite större (bra) eller en längst ner (bra) som är mindre (inte bra). Ja, vad väljer man, äpplen eller päron??? Men innan jag tackar ja till permanent byte så vill jag veta om jag får säga till om tapetval, jag vill nämligen inte sova med gula tapeter, eller ha ett gulrutigt golv. Jag kommer bli alldeles vimmelkantig. Risken är att dom redan gjort det valet för dom här lägenheterna då dom är under renovering nu.

En redan färdig lägenhet

Ser jag annorlunda ut

Var och samtalade idag med min kontakt på psyk. Berättade för henne om alla förvirrade läkarbesök jag haft. Hon kunde iaf hjälpa mig med en utredning och sa att nu är diagnoserna så gott som satta. Har dom inte på papper än, men muntligt iaf.

Domen löd: ADD, Högfungerande Autism-Asperger och Bipolär, förkortat ADD, HFA, AS och BP. Så nu är snart hela alfabetet stämplat i pannan på mig. Vi får väl se om jag får ett till AS att stämpla på snart, Ankyloserande Spondylit. Min ryggreumatism.

Frågan är om folk kommer att behandla mig annorulunda nu, kommer jag att se annorlunda ut, kommer jag bete mig annorlunda, blir mitt liv annorlunda. Jag har ju inte så många kompisar idag, och jag tror inte jag kommer få nå mycket mer nu. Men kanske man ska söka sig till likasinnade ute på nätet, måste kika om dom finns, eller om det bara är jag.

Jag har ju några nyfunna vänner inom islandsvärlden, en av dom, Balderum "lyssnade" på mig igår när allt kändes så tungt. Vilken underbar människa hon är. Ska åka och hälsa på henne i mitten på mars då jag ska följa med Örjan till Helsingborg. Egentligen önskar jag att jag kunde åka runt och hälsa på alla forumvännerna där nere, men gissar jag inte skulle orka det. Jag kände ju i somras hur slut jag blev av träffen hos Ull, fast då var jag ju iof sjuk oxå med njurbäckeninflammationen.

Känner att jag behöver hoppa i ett varmt bad nu efter att ha varit ut i kylan, varför kan det inte vara lika varmt i Sverige som i Thailand.

Sen måste jag nog göra lite nytta och starta nån tvätt och disk.

Tjong!

Störtdykning

Igår träffade jag ännu en läkare på psyk, vilken i ordningen har jag inte koll på längre. På något sätt kändes det som att jag sett han förr, men kan inte placera. Jag har ju lite svårt med ansikten. Jag visste inte anledningen till mötet, bara att den läkare jag träffat tidigare skulle plugga vidare och inte skulle finnas tillgänglig.

Han ställde konstiga frågor och för första gången var det som att det var jag som styrde över min kropp. Han undrade vad JAG tyckte vi skulle göra, och hur JAG tyckte min kropp funkade nu, vad JAG ville ha för hjälp. Jag blev lite ställd och visste inte riktigt vad jag skulle svara eftersom jag inte var beredd. Men jag sa som det var "att jag ville att något skulle hända med min utredning". Ingen har som sagt hur fortsättningen blir. Jag berätta att jag varit och pratat med en sköterska på NEP-teamet, att hon intervjuat mig, men ingen har sagt något om fortsättningen.

Alla verkar tycka olika, och jag vet inte vem som bestämmer vad tillslut. Läkaren nu tyckte helt klart det verkar som jag har ADD, Autism och bipolär. Han menade att allt det följs åt så det är inget konstigt. Men då hade NEP skrivit ? på ADD och Bipolär, men det visste han inte varför. Jag frågade om det där vi pratade om Fili, att man inte kan vara Bipolär utan att vara självmordsbenägen. Bara nonsens sa han, klart jag inte behöver vara självmordsbenägen för det. Mitt beteendemönster räcker för att se vad jag har.

Vi pratade om mina kurvor (inte höfterna ;)) och han undrade om jag svängde mycket, om jag var lite mycket ner som upp. Jag sa som det var, jag har inte haft en nerperiod nu på väldigt väldigt länge, det känns som det bara är upp upp upp i huvet. Men det har nog varit väldigt mycket nu oxå med att sälja häst, köpa häst, resa, flytta och handla handla handla.

Igår kväll blev det dock ett bakslag, och störtdykningen var ett faktum. Jag ville inte kliva upp i morse, jag såg ingen anledning. Jag orkar inte bråka mer med sjukvården, jag ger upp, nu struntar jag i vilket. Det finns som inget som får mig att orka hålla igång, jag kan lika gärna lägga ner allt.

Renoveringen kräver att jag ska rensa, packa, städa. Men jag har ingen ork, ingen lust.

Hästeriet är på väg att rinna ifrån mig, orkar inte.

Jag känner mig så trött :(

Mera väntan

Ja, vad ska man säga. Ännu mera väntan. Att vara sjuk verkar bara innebära en evig väntan. Nu ska jag vänta till maj innan dom ska röntga mig ännu mera. Det är ju så att min värk i ryggen har vandrat uppåt och sitter i bröstryggen, halsryggen och bröstkorgen. Och eftersom jag fick röntga höfter, SI-leder och axeln under -07 så skulle jag inte behöva göra det en gång till. Men reumatologen menade att jag verkade så stel, trots resan till värmen så det måste vara nåt i ryggen.

Annars förstod jag inte mycket av vad hon sa. Jag har tydligen en Reaktiv artrit och korvtå utav stukningen och hon trodde att det var inflammation i tån som gjorde att den skadade foten blev brunare än den friska. Hon menade oxå att något jox har jag i kroppen då alla inflammationer ploppar upp lite här och där. Först tarmarna, sen njurbäckeninflammationen, sen inflammationen i tån och så all värk jag har. Jag har fått Orudis utskriven så jag ska testa den när problemen nu kommer tillbaka. Hoppas bara magen godtar den oxå.

Hos oss är det snöstorm idag, inge mysigt alls. Jag stänger ögonen och drömmer mig tillbaka till värmen. Ska ut till stallet idag, men väntar nog till kvällen så kanske ovädret dragit bort.

Jag fann min prins

En rätt udda grej hände när vi var i Thailand, jag fann min prins.


En kväll så gick jag och Örjan ut på en resturang bara för att ta något att dricka. Det var oerhört varmt den kvällen, säkert 30 grader. Jag tror det lockade fram alla möjliga djur ur gömmorna och vi såg ödlor av olika färger och sorter.


Helt plötsligt hoppar en groda fram från en buske och tungan åkte ut och in för att fånga flugor. Jag böjer mig ner och säger "Hej på dig lille vän". Grodan höjer huvudet och stirrar rätt in i mina ögon och helt plötsligt blinkar han åt mig med ena ögat, han sitter där och flirtar med mig. Sen vänder han sig om och hoppar iväg. Hade det inte varit för att han var en thailändsk groda så hade jag tagit upp och kysst honom, för jag vet att han fanns där inne min prins.

Är han inte vacker så säg

Mysko grej

Jag har ju som bekant min lite udda tå som krånglar, alltså den jag stukade för ett halvår sedan. Kan ju fortfarande inte röra den.

Nu i Thailand har jag varit flitig att träna, inte bara tån och foten, utan hela min kropp. Långa promenader på stranden och simmat och vattengympat i poolen. Det första med foten var när jag klev av planet, jag fick nästan en chock när jag tog av mig kläderna. Hela foten hade svällt upp som en ballong, det har aldrig skett förr när jag åkt på långflygningar. När jag gick med foten så såg man hur det skvalpade. Såg vidrigt ut. Det konstiga var att det var bara den skadade foten som svällde upp, inte den andra.

Detta gav med sig efter några dagar men då kom nästa problem. Av någon konstig anledning blev den skadade foten alldeles röd. Jag försökte hela tiden skydda den så den låg i skugga, men alltid när jag duschade på kvällen så såg man att den var rödare och sen blev brunare än den friska foten. Mot slutet blev jag riktigt orolig, för då blev den skadade foten alldeles blå när jag varit ute. Hur kommer det sig att den blev så här? Jag har ju väldigt dåligt med pigment annars så jag har svårt att bli brun, så det såg lite lustigt ut när jag låg där på solstolen med en vit och en brun fot.

Det är nästan så jag tycker att det som finns i foten oxå ska finnas i resten av min kropp, då hade jag varit brun när jag kommit hem. Nu är det bara foten som är brun :D

Vad lite värme kan göra

Jag är piggare och gladare än vad jag varit på mycket mycket länge. Kroppen känns mjuk och medgörlig. Allt är på topp. Jag skulle behöva fler sånna här resor varje vinter för att orka med vardagen. Att åka till Thailand var precis vad jag behövde.

Vi fick ju en lite tung start på resan då väskorna inte kom samtidigt som oss. Men vi gick ut på stan och inhandlade allt vi behövde och sen fick vi pengar av Ving för utläggen. Plus i kanten till dom. Kanske bara var bra att vi fick vara utan väskorna ett dygn, för då fick vi ju en uppsättning sommar/badkläder. Kan säga att ungarna hade ju ändå inte med sig så mycket, så för deras del var det ju jättebra. Dessutom kan vi nu även skicka in alla kvitton och papper och få ersättning av försäkringsbolaget oxå.

Det har varit lite segt att vända tillbaka till rätt dygnsrytm sen vi kommit hem. Thailand ligger 6 timmar före och fram mot eftermiddan är jag så trött att jag skulle kunna somna sittande. Men då är jag klarvaken istället kl 4 på morgonen.

Imorgon ska jag åka och träffa reumatologen så jag är lite nervös. Har ju deffinitivt inget att komma med nu, jag är ju hur fräsch som helst i kroppen. Dessutom tror jag inte blodproverna heller visade något. Nåja, får säga som det är.