Vacklar

Ringde precis till VC, det är en sån där svartstelefon där man ska knappra in sitt nummer så ringer dom upp, men något inom mig börjar tveka. Vad ska dom tycka, är jag för påträngande, gnällig, jag kanske inte är sjuk, jag kanske inte har ont, det är nog inget fel på mig, allt sitter nog i huvet. Vad ska jag säga till dom, att jag blivit utslängd från reuma? Min favoritläkare finns inte där nå mer, han roterar då han är ST-läkare. Sist kändes det som jag fick träffa en gymnasieelev som sprang in till en annan läkare och frågade hela tiden. Hur ska hon kunna hjälpa mig nu. Jag vill ju göra en fibrokoll, vill ha en remiss till smärtrehab och kanske till en ryggspecialist. 18 år är en lång tid, men dom kanske tycker att det inte är NOG lång tid, vad är lång tid för läkarna? Är 13 månader nog lång tid för en stukad tå som inte vill bli bra, eller bra och bra, den är orörlig, öm och en aningens svullen, men ser ju bättre ut än vad den gjorde för ett år sen. Jag vet inte vad jag vågar fråga, vad ska jag be om hjälp för? Snart ringer dom.

Passion för deckare

Jag älskar allt vad deckare heter. Kan titta hur mycket som helst på Wallander och Beck. Är inne i Milleniumtriologin nu och har sett Män som hatar kvinnor och väntar nu på att Flickan som lekte med elden kommer ut så jag kan ladda den. Även Beck kommer ju med en till film som jag väntar på. Medans jag inväntar filmerna så tänkte jag lyssna på ljudböckerna i Milleniumserien.

Har ni något tips på bra deckarfilm medan jag väntar så säg gärna till :)

Jävla sjukvård

Jag är så trött och less på sjukvården i norrbotten. Nu vill jag bara härifrån. Det blev som jag befarade. MR visade ingen inflammation, så nu är jag frisk enligt reumaten i Sunderbyn. Jag är utskriven och får söka mig till vårdcentralen om jag behöver hjälp. Och vilken hjälp får man där då, ingenting kan dom ju göra. Jag har ju försökt förr. "Nä, vi kan ingenting göra, det måste en specialist från reumatologen göra". Så det är väl bara sitta hemma och ha ont, utan någon som helst hjälp. Jävla idioter.

Provridningen

Kom på att jag inte har uppdaterat provridningen något. Det blev en lyckad roadtrip även om det kändes i kroppen av både bilåkning och ridning. Jag har ju inte ridit på 8 månader och det är ju helt andra muskelgrupper som används än vad jag annars använder.

Vi anlände vid 11 på kvällen till Furudal, dom sista milen fick vi krypa fram då regnet rent vräkte ner och i samband med det kom även dimma. Det var kolsvart ute så det var obehagligt när vi fick möte. Vandrarhemmet var en gammal stationsbyggnad så på lördag morgon vaknade jag av att ett gäng människor sprang utanför fönstret. Det var någon tågförening som skulle på utflykt i ett jättegammalt tåg draget av ett ånglok.

Vi åt istället frukost och åkte bort till hästarna. Jag kände mig relativt lugn, den värsta nervositeten hade jag gjort bort under veckan. Jag började med att skritta bort genom byn till en ridbana. Den var tung och gångarterna blev ju därefter, men jag kunde ändå på ett ungefär känna hur hon arbetade på volt och betedde sig på bana. Fick istället rida ut på en skogsstig där jag provade alla gångarter utom pass, provade även öka minska tempot för att känna hur hon lyssna på sätet. Hon är så lyhörd och sååååå fin. Visst har hon mycket fart, men absolut inte svår på något sätt. Jag var jättenöjd med ridningen.

Efter ridturen duschade jag och så vilade vi en stund innan vi åkte till Rättvik och åt middag. Handlade lite och kika lite på byn (eller vad säger man, samhälle, för inte är det väl en stad, eller?). Tillbaka på vandrarhemmet satte jag mig och skulle surfa lite, då fick jag ett sms om jag ville följa på en till ridtur. Det var ägarn som skulle rida sin andra häst och självklart följde jag med. Då fick jag en chans att känna på henne i sällskap med andra. Det gick hur bra som helst, lite stressad på hemvägen, men vilken häst blir inte det.

På söndag morgon åkte vi till ägarn där jag kunde kolla igenom kontraktet och vi diskuterade hur vi skulle göra med transporten. Sen började vi bege oss hemmåt, vi hade ju några timmar i bilen. Vi gjorde ett stop i S-vall på IKEA och Hööks för lite inhandling och sen åkte vi hem.

Jag var trött och mör i kroppen, men så nöjd över våran trip. Nu väntar jag bara att hon ska komma upp.